Hon som älskade havet

Lyrikern Ebba Lindqvist

Jag arbetar på folkhögskolan och varje sommar har vi kurser om Bohuslän med deltagare från olika håll i Sverige. När man kommer in på kapitlet bohuslänsk litteratur, så är det ju framförallt två kvinnor som nämns: Emelie Flygare-Carlén och Ebba Lindqvist. Emelie känner många till tack vare Åke Falks TV-version av "Ett köpmanshus i skärgården".

När man nämner Ebba Lindqvists namn, blir det i stort sett tre slags reaktioner: en del säger:"Javisst, hon är ju från Grebbestad. Så roligt att få komma till hennes barndomsbygd". Andra säger:"Ebba Lindqvist? Hon är väl egentligen från Göteborg. Menar du, att hon kommer från Grebbestad?" Tredje gruppen säger: "Henne har vi aldrig hört talas om". När vi sedan har läst några av hennes dikter tillsammans, brukar det sista påståendet ändras till en fråga: "Varför har vi aldrig hört talas om henne?" Det finns svar på de här frågorna.

Biografi

Diktaren Ebba Lindqvist

Så ödsligt gråa finns väl inga vintrar
som vintrarna därhemma. Grå ligger bergen,
och molnen hänga snyftningstunga,
och landsvägen är isgrå,
och gräset grått.

Så ödsligt bara finns väl inga vintrar -
Gud sig förbarme.
Enen står där risig och ljungen bar,
och ormbunkarna knastra
i den råa vinden.                                            

(Så ödsligt gråa)

Ebba Lindqvists verkliga genombrott både som lyriker och bohuslänsskildrare kom med diktsamlingen Fiskläge 1939:

Här ligger samhället: hus invid hus,
smala gränder och gator.
Trogen gråsparv i gatans grus
delar sin föda med skator.
Måsar och tärnor kivas som bäst,
allting är lika, dag efter dag,
handelsman, fiskare och präst.
Lagen är Mose lag.                                            

(Samhället)

Där är kustens liv skildrat: vardagslivet, sommaren och vintern:

Och detta är sommarn:
Färsk makrill, färsk makrill!
Till morgon, till middag, till kväll.
Och detta är vintern:
Salt makrill, salt makrill!
Till morgon, till middag, till kväll.
Men detta är lika,
Sommar och vinter, sommar och vinter:
Kaffe och smörgås, kaffe och smörgås
Till morgon, till middag, till kväll.
Men Gud välsigne makrilln,
Vad ska en annars leva på?
Och Gud välsigne kaffet,
Den största fröjd vi få!                                    

(Sommar och vinter)

Där skildras stormen, fiskarna som kommer hem från Shetland, båten som dröjer, sorgens ensamhet men också gemenskapen som den kan ge, kyrkogården. När den diktsamlingen kom ut, hade Ebbas familj tillfälligt splittrats. Maken som på faderns sida var av österrikisk-polsk-judisk börd vågade inte stanna i Sverige, när andra världskriget kom närmare och närmare. Han flyttade till New York. Snart följde Ebba efter med deras två små flickor, sonen var ännu inte född. Från Italien kom hon iväg med en av de sista båtlägenheterna från Europa, och familjen kunde återförenas i New York. 1941 kom diktsamlingen Röd klänning, som domineras av dikter om kärleken. I den samlingen finns också dikten "En dag till att leva":

Han gick där uppe i skogen och slog
sin vildäng - en gammal man.
Då sänkte han lien, då stannade han,
såg ut över ängen och log.

Och blomma stod invid blomma tätt,
snart skulle de vissna alla.
Han strök med sin hand över bladet lätt.
Han kunde ej se dem falla.

Ty alla äro vi gräs och strå.
Då måste han ta sin lie och gå.

Han ägde så litet, men ängen var hans,
den gav han de dag till i solens glans,

en dag till att leva och blommande stå.
Ty alla äro vi gräs och strå.

En dikt skriven när världen stod i brand.

Vid den här tiden gick Karin Boye bort. Ebba Lindqvist och Karin Boye hade varit nära vänner, trots att Ebba som många andra fick finna sig i att stå i skuggan av sin äldre diktarkollega. Här har vi förklaringen till att Ebba Lindqvist är okänd för så många. Det har varit så att när man talat om kvinnliga diktare under 1930- och 40-talen, så är det bara Karin Boye man har tänkt på.

Ebbas intryck av New York omsattes i diktboken Manhattan och andra dikter 1943 och novellsamlingen Vägen till Jeriko 1946 För vem skall jag berätta och vem vill lyssna till mig i denna stad som är kallare än döden?...O stad av sten, New York, den kallaste av städer!

I "Manhattan" finner vi också prosadikterna om Karlsson, matrosen som inte har några riktiga skor utan bara sandaler, och den underbart medkännande "Historien om en urna".

Efter kriget flyttade familjen tillbaka till Göteborg. Ebba fortsatte som lärare och fick så småningom sitt tredje barn. Efter några år lämnade familjen Sverige på nytt, den här gången för att Ebbas make i sitt arbete placerades utomlands, och de kom att bo först i Libanon och sedan i Nairobi.

1949 kom diktsamlingen Labyrint. Den skulle kunna ha en rad i sin inledande diktcykel till motto: "Vem botar sorgen och vem läker människolivet? Sorg, svek, plåga och död drar förbi människans öga i ett oändligt tåg. Havet blir en symbol för befrielse och vila:

Liksom en klädnad, främmande och lånad,
ville jag lägga ner det liv jag levat
och finna vägen hem på havets stigar.

Det året fick hon tidningen NY Tids kulturpris tillsammans med Gösta Nystroem, som tonsatt så många av hennes dikter. Under åren 1949-1956 var hon vidare ensam lyrikkritiker i Göteborgs handel- och sjöfartstidning.

Många av dikterna i "Labyrint" har antika motiv och samma är förhållandet i "Sången om Fedra" som kom 1952. I en av dikterna där finner vi orden "Vad finns det mera värt på jorden / än en människas tillit?"

Ebba Lindqvist kom så småningom tillbaka till Sverige, men på senare år har hon bott i Spanien på vintrarna.

Diktsamlingen De fåvitska jungfrurna kom 1957. Den brudgum jungfrurna väntar på är ingen livets kavaljer, han skall "skulptera våra ansikten till is". I två klargörande sviter, "Om lidandet" och "Om plågan" har hon gjort betydelsefull skillnad mellan det meningsfulla, tragiska lidandet och den meningslösa, söndermalande plågan. Men i den samlingen finns också sviten "Vi som är födda vid havet".

Vi som är födda vid havet,
var vi bor gör detsamma.
Det blåser alltid en vind
omkring vårt hus.
Vi vaknar med salt på tungan.
Våra vägar bär över branta berg,
och vi kämpar alltid mot stormen.
Rensopat och bart
ligger vårt liv framför oss -
en öde berghäll,
ensam med solen och vågorna.                     

(Vi som är födda vid havet)

1958 kom diktsamlingen Karavan, med motiv från Främre Orienten. I Lökar i november 1963 möter vi kontrasten mellan död och liv: "men i november månad, / när allting är över / och vintern är obönhörlig", då är det dags att sätta lökarna, de som skall svara för det nya livet och återfödelsen.

Året efter, 1964, kom Resa mellan fyra väggar, vars dikter kretsar kring den mänskliga gemenskapens villkor. Här är motiven till stor del hämtade från Bibeln, - Jobs hustru, kvinnorna kring Maria - och handlar om konsten att uthärda. 1966 kom Mässa för måsar:

Om rörelse vet vi ingenting
och ingenting om flykten,
förrän vi sett vingar -
två väldiga vingar -
som fångat flykten.                                 

(Mässa för måsar)

1970 var ett år då Ebba Lindqvist verkligen måste ha känt att hennes dikter blivit uppskattade. Då kom nämligen fyra utmärkelser henne till del: Svenska Akademins Bellmanspris. Ferlinpriset utdelat av Nils Ferlinsällskapet, Göteborgs och Bohus läns landstings kulturpris och Författarnas kulturpris utdelat av Författarförbundet.

Under sin tid i Göteborg framträdde Ebba Lindqvist ofta i Författarföreningen och läste egna och andras dikter. Hon ansågs vara en utomordentlig uppläsare och jag minns från ett av hennes framträdande här i Tanum för några år sedan hur denna spröda människa fullständigt trollband sin publik.

Många av Ebba Lindqvists dikter har tonsatts. Tonsättaren Gösta Nystroem och Ebba Lindqvist förenades i sitt stora intresse för havet och han byggde upp sin "Sinfonia del mare" kring hennes dikt "Det enda".

Torsten Sörenson, även han från Tanum, har satt musik bl.a. till "Mässa för måsar", liksom Åke Hermansson gjort. Förutom dessa bohuslänningar har bl.a. Alfred Janson, Maurice Karkoff, Lars Edlund, Hilding Hallnäs, Martin Bagge och Vivan Myhrwold Lassen fascinerats av Ebba Lindqvists lyrik och skapat musik till den.

Karin Persson

Bibliografi

Samt novellsamlingen Vägen till Jeriko 1946
År 1987 utkom Ebba Lindqvist och tre andra författare med lyriksamlingen Lyriskt partitur för 4 stämmor.

Utmärkelser

Ebba Lindqvist gick bort den 5 september 1995 och har sin sista viloplats på kyrkogården i Grebbestad. Sommaren året därpå hölls den första konserten till hennes minne i Grebbestads kyrka och i samband med denna konsert bildades Sällskapet Ebba Lindqvists Vänner.

Om

Sällskapet Ebba Lindqvists Vänner

Sällskapet skall också uppmärksamma och stödja tonsättare, aktörer och konstnärer som i sin konstutövning fått inspiration av Ebba Lindqvist och hennes diktning.

Sällskapet samlas minst en gång per år i Grebbestad, eller dess närhet, för en konsert, diktuppläsning eller dramatiserad tolkning av Ebba Lindqvists dikter.

Mer på Internet

Sällskapet Ebba Lindqvists Vänner

Wikipedia

Karta över Grebbestad
Tanums kommuns e-museum

Nyutgivning av och om Ebba Lindqvist

Vid 100-årsminnet av Ebba Lindqvists födelse sommaren 2008 utkom Birgitta Bergsten med monografin "Kvinnan och havet. Ebba Lindqvist - liv och dikt" (Wame Förlag), i vilken en fylligare bild ges av såväl lyrikern som hennes verk. Boken innehåller även en utförlig bibliografi samt förteckning över tonsättningar av Ebba Lindqvists dikter.

För ytterligare information, kontakta gärna: